Årets största würstfest

Jag tillbringade hela min lördag i Christer Björkmans järngrepp. Det hela började med att jag mer eller mindre blev tvingad att tillbringa eftermiddagen på Friends Arena tillsammans med mina barn. Det vankades genrep av Melodifestivalen och vi hade platser långt uppe i taket i den nya nationalarenan. Vi satt så högt uppe att jag kände mig som en fågel. Artisterna på scen såg ut som myror. Sikten var alltså milt sagt begränsad, men barnen var nöjda ändå. Sedan tillbringade vi hela resten av eftermiddagen med att lyssna på Sean den förste Banan och hans nya barnramsa ”Copacabanana”. I bilen. På barnens iPods. På stereon. På Spotify. Som strössel på såren fördrevs resten av kvällen med att lyssna ÄNNU MER på samma låtar som vi upplevt live bara några timma tidigare. Ivrigt doa-doa-körat av mina två barn. Ett par Peltorlurar har sällan varit så efterlängtade.

Att mina barn dessutom kidnappade och kapade min mobiltelefon så att jag fortfarande får bekräftelsemail på alla de röster jag tydligen sms:at in såhär på måndagmorgonen gör inte direkt plågan uthärdligare. Men hur illa jag än tycker om Melodifestivalen så får man nog ändå lov att ge arrangörerna credd för att de lyckas hålla liv i – och till och med växa – denna oöverträffade folkfest.

Och det var lite därför jag blir lite extra beklämd när jag ser att det i år också var årets största korvfest. Av SJUTTON personer som tävlade på scen var EN (!) en kvinna. Resten var pojkar, män eller gubbar. För även om Yohio kan tas för en söt liten flicka och Ulrik Munther beväpnat sig med världens Maud Olofsson-frisyr så kvarstår fakta. Det var väldigt klent med kvinnor i deltagarlistan. Dagen innan festivalen var det internationella kvinnodagen. Av detta märktes sannerligen ingenting på scen i lördags.

Men nu kan vi i alla fall fastställa ett faktum. När svenska folket röstar i delfinalerna blir det inget tjejkalas, det blir en korvfest istället. För inte kan det väl vara så att det finns så få begåvade kvinnliga musiker som vill vara med i Mello? Nästa år hoppas jag på lite starka tjejer som Robyn, Icona Pop och Lykke Li. Hör du det Christer? Om det blir så kommer jag sitta längst fram. I stället för att som i år känna testosteronet från scen hela vägen upp på sista raden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>