hobo-with-a-shotgun

Hemlös eller hipster?

Jag har bott i Stockholm i nästan 15 år och har upplevt det mesta i form av trender och subkulturer. De senaste åren har en ny subkultur etablerats nämligen hipsterkulturen. När jag googlade ”Hipster i Växjö” blev förstaträffen en länk till Urban Dictionary. Hipsterkulturens bibel. Enligt UD är Växjö världens hipstertätaste plats och befolkas till 45 % av hipsters.

Vad är då en hipster? I korthet är det ett annat ord för att vita ungdomar slutar tvätta sig, blir bleka och smala (de väger bara ett instagram) och låter armhåls- och ansiktshåret gro fritt i form av en ironisk mustasch eller ett jätteskägg. Bland intressena finner vi jakten på hur den perfekta pulled pork-hamburgaren ska tillagas samtidigt som hen lyssnar på helt okända band på vinyl. Yttre attribut är glasögonen som ska ha tjocka bågar och gärna vara i någon form av neonfärg samt täcka minst 25 % av ansikte. Nästa kännetecken är jeansen. De ska vara ”skinny”. I stort sett innebär det att killar klär sig i tjejmodeller och tjejer i flickmodeller. De sista klädesplaggen som avslöjar en hipster är truckerkepsen och skorna vilka ska antingen vara storrutiga eller i en färgglad kulör. Övriga utmärkande kännetecken är cyklarna de äger. Så kallade fixies . Trots att de är nollväxlade kostar de mer än en tävlingscykel.
Hipsters älskar Brooklyn, även om de inte kan peka ut statsdelen på en karta. Allt som heter Brooklyn-beer, Brooklyn-burger eller Brooklyn-bread (surdegsbröd) är en hipsters våtaste dröm. I veckan pratade jag med en god vän som jobbar på en av Sveriges hetaste reklambyråer. Han är arketypen för en hipster. Burrigt skägg, svart-grå-bruna kläder som är moderiktigt slitna och ett par väldigt slitna Converse som är någon slags vintage-flirt med 80-talet. Han har stora svarta plastbågade glasögon. Man skulle kunna kalla honom för en hipsterikon. När hans företag bytte kontor för för ett tag sen visade det sig att det ligger bredvid ett härbärge för hemlösa.

När han skulle bära in sin låda till kontoret kom en volontär från härbärget utspringande och kommenderade honom myndigt att ställa tillbaks lådan som han stulit. Han blev tillsagd att istället följa med in där han hörde hemma, dvs. med de andra hemlösa. Förvirringen var total. Men den var ändå inte lika stor som när jag själv stod i kö till Café Deluxe för ett tag sen och jag frågade om jag stod i kö till ett hipsterhak. Två personer svarade nej i munnen på varandra. Så jag antar att jag stod i kö till ett soppkök. Svaret lär jag aldrig få. Jag kom nämligen inte in.