Grantorpsallén 5 – the game

Den senaste veckan har mina vardagskvällar uppfyllts av en aktivitet som jag numera nästan aldrig hinner med. Jag har spelat tv-spel. Närmare bestämt Grand Theft Auto 5. I spelet är man en mördande, yrkeskriminell sociopat. Detta har naturligtvis resulterat i en hel del kritik i media.

Den värsta komockan kastades av moralens främste fanbärare, KD- politikern och radioprogramledaren Gert Fylking. Han ondgjorde sig över förfallet i spelet i sitt radioprogram och ventilerade en åsikt om att det borde förbjudas och eldas upp. Notera att detta är ord som uttalats av den man som på 90-talet anordnade ”SM i lavemang” i TV3 där han filmade hur tre män sket på sig i direktsänd tv. Tung och välriktad kritik således.

Men det är inte bara Gert som höjt sin kritiska röst, utan det är flera – både i min bekantskapskrets, på jobbet och i media som uttalats sig om det förkastliga i att spelet nästan helt saknar kvinnliga aktörer, är på tok för realistiskt och alldeles för våldsamt. De efterfrågar ett alternativ. Detta fick mig att fundera på vilken typ av spel de vill ha. Jag tror jag kommit på det.

I spelet Grantorpsallén 5 ikläder du dig rollen av kommunalpolitikern Birger. Spelet utspelar sig i en småstad bestående av runt femtio byggnader. Du kan förflytta dig mellan närbutik, kyrka, dagis och arbetsplats istället för vapenaffär, skjutbana, stripklubb och andra fästen för moraliskt förfall. Första utmaningen i spelet är att hålla sig vaken i ett tre timmar långt möte med en skinntorr ombudsman från Skolverket. Allt går i realtid. Spelmomentet går ut på att trycka på spelkontrollen för att undvika att slumra till samt att avvika i pauserna för att fylla på p-automaten.

Klarar du detta så kommer spelets höjdpunkt.Att veckohandla. Detta spelmoment är både strategiskt och fartfyllt.  Det går ut på att hitta snabbaste vägen ut ur matvarubutiken samtidigt som man ska hålla
ordning på barnen.Väl i kassan får man beskedet om att kontot är tomt då man inte fått sin föräldrapenning från försäkringskassan. Det är i då man önskar att livet vore lite mer som i Grand Theft Auto. Och man kunde hala upp en pistol, roffa åt sig sina varor utan att betala,och lämna brottsplatsen vilt skjutande.

Men det går ju så klart inte.

För det vore ju ALLDELES för  realistiskt.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.