Alla inlägg av admin

Ska vi ha snacket? Nu? Va?

Låt oss prata lite allvar. Människan har upptäckt atomen och partiklar, vi har skapat atomkraft. Vi har löst gåtan om allt levandes minsta byggstenar, DNA:t, och vi har skapat artificiell intelligens i form av datorer och internet. Just nu är vi är på väg att ta steget från vetenskapliga upptäckter till att plötsligt kunna bemästra och påverka vetenskapen. Vi har faktiskt kommit så långt att vi numera kan påverka vår egen verklighet, närmiljö och till och med hela planeten. Plötsligt kan vi manipulera och forma naturen enligt våra egna önskemål. Låt oss sätta detta lite i perspektiv.

Mänskligheten uppkom ungefär för 200.000 år sen. I ungefär 190.000 år levde vi avskilda i grottor och det var inte mycket som skiljde oss från djuren. För ungefär 12.000 år sen hände nåt avgörande. Inlandsisen drog sig tillbaka och istället för att ständigt vara i rörelse för att följa bytesdjuren så började man istället bygga byar och så sina grödor. Det innebär att vi egentligen bara varit något mer än kringflackande vildar i FEM procent av mänsklighetens historia. Fem procent. Det är inte mycket.

För ungefär 250 år sedan kom den industriella revolutionen – vi upptäckte ånga, och därefter petroleumbaserade bränslen – och under de senaste 100 åren har vi förstört och påverkat jorden mer än vad någon annan levande varelse gjort någonsin. Under 0,5 procent av vår tid på den här planeten har vi lyckats påverka den så mycket att ledande forskare idag säger att medeltemperaturen kommer gå upp runt mellan 7 och 9 grader de närmaste 50 åren.

För 12.000 år sedan gick medeltemperaturen upp 4 grader och det var därför inlandsisen försvann. Det påverkade mänskligheten i grunden. Ett tre till fyra kilometer tjockt istäcke försvann i stort sett helt, det enda som idag finns kvar är isarna kring nord och sydpolen. Idag talar man om att istäcket helt kommer smälta bort stora delar av året och att tundrornas permafrost kommer försvinna. Vilket i sin tur innebär att enorma mängder metan kommer komma ut i atmosfären och påverka klimatet ännu mer. I allt detta verkar vårt största problem vara huruvida vi ska välja en svart eller vit iPhone och om vi ska ha chips med sourcream eller grillsmak. Indianerna hade nog inte helt fel ändå när de sa att vi inte äger jorden utan bara lånar den av våra barn. Frågan är nog bara i vilket skick du och jag vill överlämna den.

Xi-Jinping

Årtiondets val… so what?

I november har århundradets hittills viktigaste val genomförts. Det kommer påverka världsekonomin enormt, och därmed dig och mig. Ändå pratas det i stort sett inte alls om det. Jag pratar naturligtvis inte om valet i USA, utan det i Kina. Det amerikanska valet levererar inga överraskningar. Obamas och Romneys politiska agendor har varit extremt tydliga och välrapporterade.

Förutom ett totalt ointresse från svenska medier om maktskiftet inom världens näst största ekonomi så beror det naturligtvis på hemlighetsmakeriet som förekommer i diktaturens Kina. Eftersom de lokala medierna inte rapporterar något finns det således inget att återrapportera.

I mina ögon påminner den blivande Kina-presidenten Xi Jinping lite om Michail Gorbatjov som också var en svart fläck på kartan innan han intog sin position. Sen avvecklade han Sovjetunionen, införde Glasnost (öppenhet) och Perestrojka (nydaning) helt ur det blå. Valet av honom var förmodligen lika viktigt som det som genomförts i Kina nu.

Skillnaden är att hela Sovjetbygget hade havererat medan Kina har en stark ekonomi och en tillväxt på runt 10 procent om året. Och i och med att medborgarna får det bättre har utrymmet för intern kritik blivit större. Ett bevis på detta är att Kinas avgående premiärminister Wen Jiabao mycket tydligt kritiserat det kinesiska systemet och kallat det för ”obalanserat, okoordinerat och ohållbart”. Ett sånt uttalande hade varit förenat med arkebusering för tio år sedan.

Vad Obama kommer hitta på behöver vi inte grubbla över. Han kommer fortsätta bedriva krig, bygga handelsmurar och vara tvungen att skära i sina planerade reformer av realekonomiska skäl. Inte för att han vill, utan för att det amerikanska samhället bygger på samma typ av obalans som Wen Jiabao kritiserat. Vad det kinesiska folket vill vet vi inte. Men det är inte att bedriva ett modernt korståg som amerikanarna gör. Xi Jinping har tidigare sagt ” En del dästa och sysslolösa utlänningar uttrycker sig allt för frispråkigt om våra angelägenheter. Jag har detta att säga dem: Kina sprider inte revolution. Kina sprider inte fattigdom och hunger och Kina stör inte er. Mer behöver jag inte säga.”. Kontrasten mellan utslagningens USA och Kina som lyfter tiotusentals ur fattigdom varje vecka är närmast total. Jag hoppas att vi får anledning att lägga orden ”Tòumíngdù” och “Zàishēng” på minnet. Det är kinesiska för “öppenhet” och “nydaning”.

Lördagsgodiset!

I veckan åkte jag och barnen buss. Det är alltid ett nöje då de är väldigt utåtriktade. Man vet att det kommer bjudas på minst en dråplighet. Min son slog sig ner vid fönstret och dottern satte sig i mitt knä. Strax innan bussen avgick hastade en ung tjej in och satte sig bredvid oss. I handen hade hon en påse Hemkola. Sonens ögon blev stora som tefat. Sen tog han mod till sig, drog tjejen i armen och sa myndigt:

- HÖRRU-DU, det är inte LÖRDAG idag!

Tjejen tittade förvånat på honom och svarade att ”javisst, det är tisdag” varpå sonen insisterade – denna gång offensivare:

- Det är inte lördag idag! Då får man inte äta lördagsgodis.

Tjejen skrattade rakt ut och sa att hon fuskar, samtidigt som hon ännu en gång bekräftade att det sonen sa stämde. Det var tisdag. Denna information verkade tränga in långsamt på lillkillen som satt och såg fundersam ut. Under tiden han satt och processade informationen hann tjejen i fråga påbörja ett samtal med sin mamma i mobiltelefon. Hon pratade ganska högt iPhone-headsetet. Sonen såg om möjligt ÄNNU mer förvirrad ut och drog tjejen i armen igen för att få hennes uppmärksamhet.

- Vem pratar du med, frågade han nyfiket.

- Min mamma, svarade tjejen roat.

- Men, men, men, var är HON? fortsatte sonen.

Tjejen skrattade vid det här laget hysteriskt och drog ut ena hörluren ur örat och pekade på den.

- Hon är här inne, svarade hon.

Det uppstod ett ögonblicks tystnad. Man såg hur sonen högintensivt bearbetade informationen. Sen tog han till orda.

- Hur då? Hur får hon plats därinne, frågade han och tittade klurigt på tjejen som vid det här laget var tvungen att avsluta sitt samtal då hon omöjligt kunde formulera en hel mening mellan skrattattackerna. Då tog dottern till orda. Hon pekade och sa:

- Pappa, du har sagt att det bara är tokiga människor som pratar för sig själva. Är HON tokig?

Det var då tjejen sträckte fram påsen mot båda barnen. Jag nickade i tyst samförstånd. När de satt och moffsade sig varsin kola insåg jag att mina faktiskt är som kolan i påsen. För dom gör alltid dagen mindre seg, alldeles oavsett om det är tisdag eller lördag.

 

 

Fornsalen_-_Hafen_von_Visby

Det är danskar i affären mor!

Sverige har inte befunnit sig i krig sedan 1814, då Norge tvingades in i en mindre lyckad union med oss. Sedan dess har Sverige haft 200 år av obruten fred, vilket är ett svårslaget världsrekord. Detta faktum kittlade min nyfikenhet att gräva lite i vilka länder som varit de mest krigiska i modern tid. Fråga var kort och gott: Vilka länder har världsrekord i krig med varandra? Kan det vara Nord- och Sydkorea? Nepp. Är det möjligen några afrikanska länder? Icke sa Nicke. England och Frankrike då? Ingalunda. Då måste det så klart vara Ryssland och nån forna Sovjetstat, tänkte jag desperat. Men de innehar bara en andraplats. Det lustiga var när det visade sig att dessa 10 krig utspelat sig mot – hör och häpna – Sverige.

Detta gjorde mig så klart förbryllad. Speciellt när det visar sig att den osmickrande förstaplatsen innehas av Danmark och Sverige. Hela 12 gånger har vi slaktat och lemlästat varandra sedan 1500-talet. Den allra underligaste händelsen utspelade sig

1566. Efter att ha röjt runt lite vid Ölands norra udde beger sig den gigantiska dansk-lybska flottan på 39 stora krigskepp mot Stockholm (som vid den tiden var helt obemannat då hela vår krigsmakt befann sig nere i Tyskland och Polen och röjde). På väg mot en promenadseger – och ett garanterat övertagande av den svenska kronan – beslutade danskarna att ta en liten avstickare till Visby för att begrava en befälhavare som fått huvudet avskjutet. Samt för att möjligen slentrianvåldta en smula och dricka lite öl.

På väg in mot Visby förankrar hela flottan, och timmar efter träffas de av århundradets storm. Stora delar av flottan (alla de 15 största skeppen) förliser. Sverige avgår med seger utan att ett enda skott avlossas. Detta får mig att fundera lite på varför konflikter uppstår. Oftast beror det ju på att man inte förstår varandra. Detta gör de ständiga krigen med danskarna mer begripliga.

Danskan är ju så obegripligt att danskarna själva med nöd och näppe förstår varandra. Jag tror att det främsta skälet är våra olikheter. För var är egentligen den största skillnaden mellan svenskar och danskar? Enkelt. Danskarna har trevliga grannar. Om än lite krigiska. Sverige dominerar verkligen prispallen i tävlingen ”Största skitstövlarna i modern tid”. Nämnde jag vilka länder som kom på en tredjeplats? Sverige och Polen.

VM i skitstövel

Sverige har inte varit i krig sedan 1814, då Norge tvingades in i en mindre lyckad union med oss. Sedan dess har Sverige haft 200 år av obruten fred, vilket är ett svårslaget världsrekord. Detta faktum kittlade min nyfikenhet att gräva lite i vilka länder som varit de mest krigiska i modern tid. Fråga var kort och gott: Vilka länder har världsrekord i krig med varandra? Kan det vara Nord- och Sydkorea? Nepp. Är det möjligen några afrikanska länder? Icke sa Nicke. England och Frankrike då? Ingalunda. Då måste det så klart vara Ryssland och nån forna Sovjetstat, tänkte jag desperat. Men de innehar bara en andraplats. Det lustiga var när det visade sig att dessa 10 krig utspelat sig mot – hör och häpna – Sverige.

Detta gjorde mig så klart förbryllad. Speciellt när det visar sig att den osmickrande förstaplatsen innehas av Danmark och Sverige. Hela 12 gånger har vi slaktat och lemlästat varandra sedan 1500-talet. Den allra underligaste händelsen utspelade sig

1566. Efter att ha röjt runt lite vid Ölands norra udde beger sig den gigantiska dansk-lybska flottan på 39 stora krigskepp mot Stockholm (som vid den tiden var helt obemannat då hela vår krigsmakt befann sig nere i Tyskland och Polen och röjde). På väg mot en promenadseger – och ett garanterat övertagande av den svenska kronan – beslutade danskarna att ta en liten avstickare till Visby för att begrava en befälhavare som fått huvudet avskjutet. Samt för att möjligen slentrianvåldta en smula och dricka lite öl.

På väg in mot Visby förankrar hela flottan, och timmar efter träffas de av århundradets storm. Stora delar av flottan (alla de 15 största skeppen) förliser. Sverige avgår med seger utan att ett enda skott avlossas. Detta får mig att fundera lite på varför konflikter uppstår. Oftast beror det ju på att man inte förstår varandra. Detta gör de ständiga krigen med danskarna mer begripliga.

Danskan är ju så obegripligt att danskarna själva med nöd och näppe förstår varandra. Jag tror att det främsta skälet är våra olikheter. För var är egentligen den största skillnaden mellan svenskar och danskar? Enkelt. Danskarna har trevliga grannar. Om än lite krigiska. Sverige dominerar verkligen prispallen i tävlingen ”Största skitstövlarna i modern tid”.

Nämnde jag vilka länder som kom på en tredjeplats? Sverige och Polen.

En riktig gäspning

Igår när jag och mina två barn satt på bussen så råkade vi ut för något ganska märkligt. Vi upplevde nämligen hur en gäspning färdades ända från busschauffören genom hela bussen. Det började med att han gäspade ljudligt och sen gäspade personen som satt bredvid honom. På vägen bak till mig gäspade ett tiotal personer till innan jag själv gäspade både högt och ljudligt. Det gick inte att trycka tillbaks reflexen. Även båda mina barn gäspade. När jag vände mig om noterade jag att även två personer bakom mig gäspade. Sen tog bussen slut, men jag tror att denna obrutna gäspningskedja hade kunnat fortsätta i all evinnerlighet om möjligheten hade funnits.

Min frågvisa son reagerade på detta och frågade högljutt ”Pappa, varför gäspar man?”. Eftersom jag inte hade något vettigt svar på frågan var jag tvungen att gå hem och googla och slå lite i uppslagsböcker. Det visade sig att det inte finns något bra svar, men ett antal teorier. Den första är logisk, nämligen att om det är dåligt med syre i ett rum så påverkas alla i rummet lika. Man behöver mer syre, och därför gäspar man. Å andra sidan har denna teori motbevisats av att en professor tejpade igen munnen på folk och sprutade in rent syre i näsan på dem när de började sära på käkarna. Utfallet var att deltagarna kände sig piggare men i övrigt otillfredsställda.

Sen förekommer teorin om uttråkning, och att själva gäspningen skulle vara en social signal till tråkmånsen att han/hon är tråkig och omedelbart borde sluta med vad denna håller på med. Och till sist finns den evolutionära teorin, nämligen att vi gäspar för att visa tänderna och därmed signalerar vi att vi kan vara farliga även när vi är inaktiva. Jag har till exempel aldrig sett någon gäspa mitt under ett hundrameterslopp. Eller vid en målchans i en rafflande fotbollsmatch. Eller överhuvudtaget då vi är på helspänn.

Under tiden som jag skrivit denna text har jag gäspat tre gånger, och jag tror att även du har gäspat minst en gång, eller har lust att gäspa. Så frågan är om denna krönika var ovanligt tråkig, eller är det helt enkelt så att gäspningar är så smittsamma att det faktiskt räcker att vi läser om dem? Jag hoppas på det sistnämnda.

Återfinn din kärlek till lek

I veckan satt jag och tittade på när mina barn lekte. Efter att ha iakttagit dem en stund insåg jag att jag själv nästan helt slutat leka. I lekens värld kan en pinne bli ett svärd, en sten blir en guldklimp och en soffkudde blir en drake. Det finns någon befriande i att det saknas begränsningar i leken. Och så tänkte jag att leken är något av det första som går förlorat när man blir vuxen. Då ska man plötsligt vara rationell och värdera saker för vad de är.

Som bekant är lek syskon med kreativitet, och kreativitet kan bara uppstå när man skapar rätt förutsättningar. Precis som med leken så måste kreativitet vara en tidsbegränsad aktivitet. Man bestämmer när den ska börja och när den ska sluta. Man måste också bryta invanda mönster. Hjärnan fungerar, precis som allt annat, så att den söker minsta möjliga motstånd.

Synapserna i skallen är som en vattendroppe. De söker kortaste möjliga väg att färdas, och mönster och vanor formar hjärnan. Ju mer vi upprepar samma rutiner var eviga dag, ju djupare blir hjulspåren i hjärnan. Och vårt sätt att tänka och resonera blir mer enkelspårigt. Det är därför man bör göra någonting varje vecka som man aldrig gjort förut. Något som bryter ens mönster och vanor.

Den tredje regeln som får saker att fungera i fantasins värld är att det inte finns några rätta svar eller facit. Man kan inte ”leka fel”. Som vuxen kan det ibland vara svårt att förstå att en pinne faktiskt ÄR en kungaspira av guld. Att pinnen förvandlats till något värdefullt kan framstå som en rätt usel tanke ur ett rent rationellt perspektiv, på samma sätt som de flesta idéer vi överlag kommer på faktiskt inte är något vidare. Varje fantastisk idé har minst tio urusla syskon. Därför måste man tillåta sig att tänka fel ofta.

Jag har bestämt mig för att böja leka igen och jag råder dig att göra detsamma. Jag tror att det kommer göra dig till en bättre partner, förälder och vän. Kort och gott en bättre medmänniska. Så passa på och att leka 15 minuter den här veckan.  Bryt dina invanda mönster. Ta en annan väg till jobbet. Blunda när du väljer i menyn. Tillåt dig leka lite och låt ditt skrivbord bli ett rymdskepp. Tänk en otänkt tanke. Jag tror att det kan förändra ditt liv.

matching-mens-suit-tie-and-shirt

Inte rasist men…

Det är nästan exakt två år till nästa val. Europabygget rämnar kring oss, och samtidigt kablas det ut bilder på leende svenska politiker som talar om reformutrymmen och goda ekonomiska förutsättningar. Framför mig ligger en opinionsundersökning. I den redovisas att Sverigedemokraterna har nästan 8 procents väljarstöd. Men vad vill SD? Jag vet inte riktigt. Sveriges fjärde största parti får sällan komma till tals.

SD har fasats in i vad man brukar kalla för ”tystnadsspiralen”. I korthet går den ut på att få människor att tro att deras uppfattning är i minoritet och på så sätt tysta dem. Ju mer avvikande du själv uppfattar att din åsikt är, desto svårare har du för att framföra den. Man håller helt enkelt käften om vissa saker som man själv tror är obekväma åsikter. Väldigt få vill framstå som underliga och i konflikt med sin omgivning.

Detta spelar i dagsläget SD rakt i händerna. Idag är det i stort sett bara Göran Hägglund-look-a-liken och partiledaren Jimmie Åkesson som tillrättalagt får uttala sig i media. Iklädd slips och kostym. Tidigare har SD:s anhängare framfört åsikter som gått helt stick i stäv med vad majoriteten i samhället tycker, med enda syfte att provocera. Extremt korthåriga, arga unga herrar med bombarjacka och stålhätteförsedda läderkängor har marscherat omkring i led och skrikit om att de vill elda masugnar med invandrarbarn. Eller så har liknande åsikter framförts av en leende massmördare under en rättegång i Norge. Sådana dårar är lätta att avfärda för de flesta.

Men när Åkesson plötsligt börjar tala om arbetslöshet, eurovalutakrisen, den svenska skolans förfall, de framtida problemen inom äldrevården så nickar de flesta igenkännande. Detta är verkliga sanningar, även om de kanske är obekväma. Och då är det lätt att – i en bisats – peta in ”det är invandrarnas fel” och göra även det till en sanning. Problemet uppstår alltså när de åsikter som pressats in i tystnadsspiralen visar sig vara den allmänna opinionens verkliga åsikt. Och när de mixas med invandrarfientlighet och hat.

Det är därför ”sanningssägarna” i Sverigedemokraterna är så oerhört farliga. Plötsligt anses de vara de som säger hur det egentligen förhåller sig. Jag är livrädd för att frasen ”Jag är ju inte rasist men…” kommer börja användas oftare runt fikabord och kaffemaskiner. Vi måste helt osentimentalt börja tala om de problem och utmaningar som vi står inför, alldeles oavsett om vi heter Muhammed, Måns, Aadila eller Anna. Varför inte börja idag? Det är inte en dag för tidigt, utan snarare 8 procent för sent.

Har du puls? Kontakta mig!

Sommaren har nästan passerat och jag har noterat mängder av nykära par som spatserat runt och hållit hand varhelst jag semestrat. Dejtingreklamen snurrar på i en ursinnig fart i våra reklamkanaler, och i höst ska TV3 lansera ytterligare ett nytt dejtingprogram. Dessutom har mina barn börjat fråga när jag ska träffa en ny tjej. Som singel blir ständigt påmind om sin ensamhet. Så jag tänkte ”varför inte använda min krönikespalt i Smålandsposten som kontaktannons”? Så jag gör det.

Var är du kvinna helt utan framtidsutsikter, krav eller drömmar? Du ska gärna vara lössläppt, inte ha pruttfobi och gilla missväxta, fumliga killar. Kort och gott är du en tjej som tar första bästa man som dyker upp. Jag kan vara den mannen.

Vem är jag då? Vissa skulle nog kalla mig för skadat gods. Jag är snart 37 år men brukar få höra att jag föddes gammal. Jag är en sarkastisk cyniker som tycker om att äta jordnötssmörsmörgåsar i regnet. Mina hobbies är enkla, jag gillar att åka hiss, dricka öl och spela Super Mario. I övrigt är jag ytterst oseriös. Detta betyder dock inte att jag har låga krav på dig om du är sugen på att kontakta mig. Jag har några drömpartners. Passar du in på vad jag söker?

Alternativ ett: en äldre – och då menar jag MYCKET äldre – dam. Ålder? 85 år och uppåt. Gärna med sommarhus i San Tropez, Cannes eller Valpolicella. Extra plus om du innehar en stor förmögenhet och ett allvarligt hjärtfel. Mina intressen? Snabba promenader i hård terräng, fettrika middagar med massor av alkohol samt vilda kärleksstunder. Har du barn? Då har vi en dealbreaker.

Alternativ två: en kvinna i 45-50-årsåldern med hemmaboende dotter i tjugoårsåldern. Jag är intresserad av familjeaktiviteter som simning, beachvolleyboll och nakenbad. Det gör inget om du tjänar bättre än jag, jag blir sällan avundsjuk.
Alternativ tre: en kvinna och LO-ekonom. Du ska ha bakåtslickat, vattenkammat hår och beige two-piece. Du förlustar dig på mig. Jag är ditt kollektivavtal.

Skämt åsido. Egentligen söker jag en ung, vacker, och välsvarvad kvinna. Kan även tänka mig en erfaren kvinna. Eller en mogen äldre dam skulle också gå bra. Eller i värsta fall även en kille. Eller en äldre herre. Faktum är att jag skulle kunna ta i princip vad som helst. Äsch, vet-du-vad? Har du puls? Maila mig! Redaktionen har min e-postadress. Svar till ”Mimaren”.

base-jump-epic-spots

På 4000 meters höjd

Jag är en ivrig förespråkare för att man ska testa olika saker minst en gång i livet. Det kan röra sig om allt från att slänga sig ur ett flygplan på 4000 meters höjd till att köra en formel-bil runt en rejsbana till att klättra på en i stort sett helt plan bergvägg. Det är saker jag själv gjort och tyckt mer eller mindre bra om. Sen finns det en del saker jag fortfarande vill göra. Som att skjuta revolver, hoppa bungyjump och springa tjurrusning i Pamplona. Som ni ser är alla dessa aktiviteter som får pulsen att höjas, och adrenalinet att flöda. Det är förmodligen ingen slump. Sällan känner man sig så levande som när man nästan är på väg att dö. Man skulle nog kunna säga att jag är något av en adrenalinknarkare.

I veckan testade jag något för första (och förhoppningsvis) sista gången. Min dotter är nötallergiker och vi var på sjukhuset för att göra en så kallad jordnötsprovokation. Tanken var att vi skulle sitta i ett rum med en öppnad påse jordnötter för att se hur min dotter reagerade på detta. Dessvärre fattades det en läkare på grund av sjukdom, och eftersom ingen annan verkade vara kompetent nog att öppna påsen och hälla ut innehållet i en skål, så ställdes testet in.

Man skulle nog kunna kalla det för ett ”Houston, we have a problem”-ögonblick. Dock var inte besöket helt meningslöst, jag fick nämligen chansen att ge mig själv en adrenalinkick på det underligaste sättet någonsin. Jag visste faktiskt inte att adrenalin används som läkemedel vid svåra allergiska reaktioner, som vid anafylatisk chock men så är det. Då tar man en spruta. Den ser ut som en penna och har en ampull i sig. Man håller den mot benet, trycker på en knapp och PANG så får man en duktig adrenalinkick.

Som förälder till ett allergiskt barn uppmanas man att prova på sig själv för att inte tveka om man skulle bli tvungen att ge sitt barn en injektion. Så det gjorde jag. Efteråt skakade jag som ett asplöv och hjärtat slog minst 200 slag i minuten. Det var faktiskt rätt obehagligt att ge sig själv en adrenalinkick utan en naturligt adrenalinökande aktivitet kopplat till det. Men som sagt, man ska testa allt minst en gång i livet.

Detta får mig osökt att tänka på den där gången jag överdoserade lustgas under min exfrus förlossning. Jag hade tillgång till obegränsat med lustgas och jag tvekade inte. Med detta i minnet så vet jag faktiskt inte om det var en så bra idé att beväpna mig med två adrenalinsprutor utan vuxen övervakning? Jag är ju trots allt en adrenalinmissbrukare.