Kurs i kausala samband – lektion 1

Läser en bloggpost skriven av en ”postpatriarkal feministfitta” (hennes egna ord inte mina) och noterar att hon åter igen gör ett helt felaktigt kognitivt antagande som leder henne logiskt fel.

Exemplet hon ger är att det finns 10 äpplen i hela världen.Pelle (eller vad killen nu heter) har 7 av dessa äpplen och Anna (eller vad hon nu heter) har 3. Detta är djupt orättvist.

Här kommer logiken:
Det finns bara 10 äpplen,
Pelle har 7 och Anna har 3,
Därför bör Pelle ge Anna 2 av sina äpplen.
(Och gör han inte det så ska Anna ta dem med våld)

Problemet med detta är bara att det första antagandet är helt felaktigt och hon bygger hela sin tankekedja på detta. Det finns nämligen inte bara 10 äpplen i världen. Det kan finnas 20, 40 eller 100 äpplen. Det kallas TILLVÄXT (usch och blä vilket hemskt ord!).

Våra gemensamma värden är nämligen inte KONSTANTA utan kan förändras. Låt oss istället utgå från att det kanske TILLKOMMER 4 äpplen om vi därmed förfogar över ett STÖRRE gemensamt värde. Vi skapar det tillsammans och då tycker jag absolut att man ska fördela detta nyvunna värde till den förtjänar det mest.

Och om det är kvinnan som tillför detta värde så är det till henne man ska ge äpplena. Men det är inte någon naturlag. Inte alls.

Det är lite som att säga att arbetslösheten inte gått ner i Sverige eftersom den procentuella siffran är samma som för 8 år sen. Att det sen tillkommit 200.000 jobb (i förhållande till att befolkningen ökat med ungefär 400.000 personer) spelar ingen roll om man räknar med kommunistiska ögon. Fakta är också att dessa 400.000 nästan uteslutande är invandrare. Och många av dem har ännu inte kommit in på arbetsmarknaden.

Men eftersom vi numera är 200.000 personer fler som jobbar och betalar skatt så tycker jag att vi kan kosta på oss att ta hit mer invandrare. För på sikt kommer de bli en enorm tillgång för oss.

Jag bygger även mitt resonemang på att jag är EMOT kvotering av kvinnor på exakt samma logik. Av den enkla anledningen att kvotering innebär att kvinnor aldrig någonsin kommer kunna få majoritet. Mind boggling va?

Så här: Jag ger gärna den lilla makt jag förfogar över till en kvinna som förvaltar den bättre än jag gör. As a matter of fact så skulle jag kunna ge den till precis vem som helst som kan göra något bättre av den än jag kan. Problemet är bara att med tanke på hur den ”postpatriarkala feministfittan” uttalar sig och beter sig så skulle jag inte ens låna ut min mobil till henne. För det mesta hon säger och framför är djupt ologiskt.

Det grundläggande problemet med detta resonemang är (enligt mig) att om vi inte passar oss lite, och fastnar i negativa tankespiraler  genom att fokusera på att rämna världen och sätta den i brand, så  kommer vi till slut bara stå där med 5 äpplen tillsammans. Inte 10. FEM. Och hur tror ni fördelningen kommer se ut då?

För om man inte är helt historielös, och därmed lärt sig något av diverse kommunistiska fördelningspolitiska experiment i till exempel Nordkorea och forna Sovjet, så vet man att det är svårare att få någon att avstå från saker genom våld än att låta dem gemensamt fördela nytillkommet värde. Frivilligt och baserat på prestation.

Det är ungefär lika logiskt som när man idag från militanta och extremfeministiska håll hyllar suffragetterna (som idag förmodligen skulle kunna listas som en terrorgrupp). Man har aldrig kunnat föra i bevis att denna grupp hade ett dugg inverkan på att kvinnor fick rösträtt. Upprördheten blir stor när man sedan påpekar att det var män som John Stuart Mill som röstade genom kvinnlig rösträtt. Applåder för honom. Det var nog inte helt lätt.

Faktum är att det liksom inte hade kunnat ske på något annat sätt  på demokratisk väg. Men resultatet av detta var – och här kommer kickern – att det plötsligt fanns DUBBELT SÅ MÅNGA röster som skulle fördelas när även kvinnorna erhöll rösträtt. Man SKAPADE ETT STÖRRE gemensamt värde. Skitbra säger jag!

Åter igen. Enkel matematik. Det behöver man inte vara raketforskare för att förstå. Det räcker med lite sunt förnuft.

Och till syvende och sist handlar det kanske mest om vilket typ av samhälle vi vill ha. Ett där man roffar åt sig andras äpplen för att man tycker sig ha rätt till dem. Eller ett där vi alla skapar fler äpplen och sen fördelar dem rättvist.

Jag vet i alla fall vad jag svarar på den frågan. Vad svarar du?

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.