När jag var liten ville jag bli uppfinnare. Oppfinnare-Jocke i Kalle Anka och Bamses narkoleptiska och svårt tvångsstyrda kompis Skalman var inspirationskällor för mig redan i unga år. När jag blev ledigare i min läsning läste jag om innovatörer som Edison, Nobel och Tesla. Jag hade långtgående planer på att jobba som innovatör, men mina planer grusades någon gång runt tioårsåldern. En av anledningarna var tveklöst att mina ideér inte direkt höll Edison-klass, och att min omgivning gjorde mig smärtsamt medveten om detta.
En person som hade behövt få samma reality check var den amerikanska uppfinnaren Thomas Midgley Jr. I lördags skulle han fyllt 124 år. Han var en av de allra största innovatörerna i början av 1900-talet. De mest intressanta är dock två av hans patent som visat sig påverka vår miljö mera än någon annan enskild sak i mänsklighetens historia.
Det första var Midgleys kanske mest kända snilleblixt. Nämligen blyad bensin. Midgley, som då inte var utbildad kemiskt, försökte lösa problemet att dåtidens bensin var lite för effektiv och därmed ganska nyckfull. Resultatet var att motorerna knackade och gick sönder. Han tillsatte finmalt bly som smörjde och gjorde motorerna tystare. Att Midgley själv drabbades av blyförgiftning strax efter han fått sitt patent stoppade honom inte. Istället rullade man ut den nya mirkelbensinen på bred front. Efter att ha tillbringat ett år på sjukhus då han nästan ha dött av sviterna påbörjade han sitt nästa projekt. Nämligen att hitta ett effektivt kylmedium till kylskåp, resultatet blev att han uppfann freonet. Samma ämne som sprängt stora hål i ozonlagret och ensamt varit ett av det största hotet mot mänskligheten. Eftersom Midgley inte var så nogräknad tyckte han att freon var en fiffig lösning trots att den var giftig, explosiv och rent av dödlig om den läckte ut.
Även under denna innovationsprocess höll han på att stryka med, men klarade sig mirakulöst. Därför är det mest ironiska sättet som Midgley till slut avled på. Efter att ha ådragit sig polio, och blivit sängbunden, beslutade han sig för att konstruera en snillrik apparat bestående av rep och trissor för att enklare kunna ta sig ur sängen. En morgon trasslade han in sig i ett av dessa rep och det föll sig inte bättre än att han ströp sig själv till döds. På något sätt känns det som alla hans innovationer ständigt varit ute efter att döda honom och att den som faktiskt hade kunnat hjälpa mänskligheten var den som till slut tog hans liv.