Vi människor är besatta av olösta mysterier. Vi söker dem med samma intensiva frenesi som en knarkare söker nästa fix. För exakt en månad sen hände något riktigt spännande. Nu tänker du kanske ”Oh, han pratar om det där försvunna malaysiska passagerarplanet MH370”. Svaret är nej.

Jag tänker på den kanske enskilt största upptäckten som gjorts sen vi insåg att jorden inte är platt och att vi snurrar kring solen istället för tvärt om. För fyra veckor sen hittade man nämligen universums slut. En kant så långt borta att den inte går att uppfatta på något annat sätt än att mäta radioaktivitet och temperaturskillnader i kosmos. Detta innebär att man bevisat att teorin om Big Bang faktiskt stämmer, och att universum expanderar på samma sätt som en kolsyrebubbla expanderar i ett glas läsk.

Teorin är att det skapats ett vågmönster vid universums kant samma sekund som Big Bang inträffade. Ungefär på samma sätt som det skapas en ljudklang när man drämmer till en kyrkklocka med en slägga. Ju längre tiden går desto mer tunnas klangen ut och blir svagare tills den till slut inte hörs alls. Samma sak gäller vårt universums klang. Ju längre bort klangen färdas desto svagare blir den. Efter att ha ägnat tre år åt att titta rakt ut i universum från ett teleskop placerat på Sydpolen har man nu bevisat detta.

Den stora frågan är fortfarande vad som startade det hela, men den är rätt oviktig i förhållande till de svar upptäckten ger. För samma personer som kom på teorin om kosmisk expansion säger nämligen att vårt universum bara är ett enda av miljarder andra universum och att dessa ständigt uppstår ur tomma intet, kolliderar med  – och slukas upp av – varandra. Precis som de där kolsyrebubblorna i en läsk. De kallar det för multiversum. Samma personer menar också att det är teoretiskt möjligt att förflytta sig mellan dessa bubbliga multiversum genom vad vi i folkmun kallar för teleportation.

Faktum är att man redan teleporterat en ljuspartikel över ett avstånd på 14 mil. Enligt dem är det enda sättet för oss att någonsin kunna nå andra galaxer då universum växer snabbare än ljusets hastighet. Förutsättningen är att vi hittar klangen av just deras klockor. Frågan är kanske varför vi läst spaltmeter om ett borttappat flygplan och nästan ingenting om den enskilt största vetenskapliga upptäckten i mänsklighetens historia? Jag tror att det beror på att ovissheten är så mycket mer kittlande än att få ett svar. När flygplanet väl är hittat blir det helt ointressant.

Och jag tror faktiskt att vi helt enkelt vill låta universum vara ett mysterium bara ett litet kort tag till.