Månadsarkiv: februari 2012

Featured, Krönikor

Bananer i pyjamas

I ett tidevarv då det enda vi svenskar verkar kunna prata om är det nyfödda BARNET så tänkte jag ta tillfället i akt att skriva om något som verkligen är viktigt. Nämligen Björn Ranelids, Thorsten Flincks och Sean Banans deltagande i Melodifestivalen. Dessa tre oheliga musketörer. Eller MUUSSSketörer som Bananen skulle uttryckt det följt av ett utdraget ”rhhhuuuuummmmpaaaa” och ett haschfnittrigt asgarv. Man kan bara konstatera att våren 2012 är året då de tre slutgiltigt lustmördat på den svenska Jantelagen. De har förlustat sig på Jante, mördat honom och till sist har de gett honom en välförtjänt ståplats i Nybroviken. Som grädde på bananen har de till sist avslutat med att dansa hiphopmoves på graven. Strax utanför Dramaten.

 

För så här är det. I Ranelids värld är det inte han som är galet solbränd. Det är alla andra som är sjukt bleka. När grammatiken inte passar Ranelid så är det inte han som ska ändra sitt sätt att skriva på. Istället är det Svenska Akademin som ska ändra skrivreglerna. För att inte tala om vad som händer i Thorsten Flincks värld. Där finns det bara en sak han kan misslyckas med. Nämligen att misslyckas. Och när Sean Banan trycker på stoppknappen på bussen är det inte bussen som slutar köra. Det är jorden som slutar snurra. När ”kingen glider in” på scen så är han en så udda fågel att till och med Kikki Danielsson sätter falukorven i halsen.
När alla andra artister i Melodifestivalen knappt gör spår i snön på grund av brist på personlighet så stjäl dessa tre till och med löpsedlar från den nyfödda BARNET. De är superstars. De är större än galaxen Vintergatan. De är större än livet självt. Att universum expanderar beror uteslutande på att de behövs mer plats för dessa tre egon. Alla tre är så stora så när de ringde till schlagergeneralen Christer Björkman fanns det bara två knappval på hans Iphone-skärm. ”Svara”, eller ”Svara!”. Tillsammans satte de slutgiltigt spiken i kistan för vår återhållsamma inställning till att man inte ska sticka ut och tro att man är nåt.

Jag tillbringade helgen i Barcelona och missade därför sista delfinalen. Men det spelar ingen roll. Allt spännande som kommer inträffa i Mello har redan hänt. Därför vädjar jag nu till Christer Björkman så han låter alla tre vinna Melodifestivalen. Då kan vi skicka dem tillsammans till Baku i maj. Det vore det ultimata beviset på att vi svenskar inte längre är ett gäng förtyckta Janteidioter. Utan att vi numera är ett synnerligen kulturellt och förfinat folk.

Featured, Krönikor

Dagen jag snodde ett MEME

Lämna en kommentar

I fredags passerade jag förbi en kollega som satt i jobbköket och tryckte i sig en grå sörja bestående av tomater, keso och tonfisk från en stor skål. När jag frågade om det var gott så fick jag en lång utläggning om hur man lägger upp ett kostschema för att gå ner i vikt. En näve protein mixat med en näve kolhydrater per måltid och ett glas vatten var tydligen modellen. Och ägg. Och gröt. En halvtimme senare satt jag och mumsade i mig en stor portion isterband med gräddstuvad potatis.  Det hela sköljdes ner med en kall mellanöl, och till kaffet (med BÅDE socker och grädde) unnade jag mig en liten chokladbit som efterrätt.

Jag älskar mina afrodisiaka. Skulle inte kunna leva utan dem. Vi talar om choklad, kaffe, ostron, gräddiga och rinniga ostar, gott vin och en cigarr eller cigarett när det är riktigt festligt. Jag avböjer aldrig ett erbjudande om en bit tårta eller en chokladboll.

Jag läste i en undersökning att choklad och socker i kombination med fett är mer beroendeframkallande än kokain. Och heroin. Och nikotin. Tillsammans. När man gjort studier på möss visar det sig att de är beredda att gå över ett golv med elektrisk spänning för att komma åt en sockerbit eller en kaksmula. Detta pågick ända tills spänningen var så hög att den nästintill var dödlig.

Men en och annan mus gjorde faktiskt det ödesdigra misstaget att kliva ut på ett alltför starkt strömsatt golv. De flesta av dem backade då och avstod, men några var dumdristiga, och ett par av dem avled faktiskt av elchocken. Bara för lite sockerstinn njutning.

Jag är den där musen som kan få mig en ordentlig kyss och kanske till och med skulle tänka mig att kompromissa min egen hälsa om njutningen är tillräckligt belönande. För något år sedan trodde jag faktiskt att jag råkat ut för en sådan kyss. Jag fick åka ambulans till sjukhuset då jag fått akut ont i bröstet. Det var ingen hjärtattack, utan det visade sig vara en muskelinflammation. Men det var sjukt obehagligt och fick mig att haja till. Jag började jogga några dagar i veckan.

Jag har till och med skaffat mig ett träningskort på gym. Jag går dit några gånger i månaden. I veckan noterade jag att de skaffat en ny maskin. Riktigt najs. Som jag jobbade på med den. Var nära att spy efter en timme. Den har allt. Bounty, Snickers, Mars och Coca Cola. Jag borde verkligen gå på gymmet oftare.