Låt oss prata lite allvar. Människan har upptäckt atomen och partiklar, vi har skapat atomkraft. Vi har löst gåtan om allt levandes minsta byggstenar, DNA:t, och vi har skapat artificiell intelligens i form av datorer och internet. Just nu är vi är på väg att ta steget från vetenskapliga upptäckter till att plötsligt kunna bemästra och påverka vetenskapen. Vi har faktiskt kommit så långt att vi numera kan påverka vår egen verklighet, närmiljö och till och med hela planeten. Plötsligt kan vi manipulera och forma naturen enligt våra egna önskemål. Låt oss sätta detta lite i perspektiv.

Mänskligheten uppkom ungefär för 200.000 år sen. I ungefär 190.000 år levde vi avskilda i grottor och det var inte mycket som skiljde oss från djuren. För ungefär 12.000 år sen hände nåt avgörande. Inlandsisen drog sig tillbaka och istället för att ständigt vara i rörelse för att följa bytesdjuren så började man istället bygga byar och så sina grödor. Det innebär att vi egentligen bara varit något mer än kringflackande vildar i FEM procent av mänsklighetens historia. Fem procent. Det är inte mycket.

För ungefär 250 år sedan kom den industriella revolutionen – vi upptäckte ånga, och därefter petroleumbaserade bränslen – och under de senaste 100 åren har vi förstört och påverkat jorden mer än vad någon annan levande varelse gjort någonsin. Under 0,5 procent av vår tid på den här planeten har vi lyckats påverka den så mycket att ledande forskare idag säger att medeltemperaturen kommer gå upp runt mellan 7 och 9 grader de närmaste 50 åren.

För 12.000 år sedan gick medeltemperaturen upp 4 grader och det var därför inlandsisen försvann. Det påverkade mänskligheten i grunden. Ett tre till fyra kilometer tjockt istäcke försvann i stort sett helt, det enda som idag finns kvar är isarna kring nord och sydpolen. Idag talar man om att istäcket helt kommer smälta bort stora delar av året och att tundrornas permafrost kommer försvinna. Vilket i sin tur innebär att enorma mängder metan kommer komma ut i atmosfären och påverka klimatet ännu mer. I allt detta verkar vårt största problem vara huruvida vi ska välja en svart eller vit iPhone och om vi ska ha chips med sourcream eller grillsmak. Indianerna hade nog inte helt fel ändå när de sa att vi inte äger jorden utan bara lånar den av våra barn. Frågan är nog bara i vilket skick du och jag vill överlämna den.

I veckan åkte jag och barnen buss. Det är alltid ett nöje då de är väldigt utåtriktade. Man vet att det kommer bjudas på minst en dråplighet. Min son slog sig ner vid fönstret och dottern satte sig i mitt knä. Strax innan bussen avgick hastade en ung tjej in och satte sig bredvid oss. I handen hade hon en påse Hemkola. Sonens ögon blev stora som tefat. Sen tog han mod till sig, drog tjejen i armen och sa myndigt:

– HÖRRU-DU, det är inte LÖRDAG idag!

Tjejen tittade förvånat på honom och svarade att ”javisst, det är tisdag” varpå sonen insisterade – denna gång offensivare:

– Det är inte lördag idag! Då får man inte äta lördagsgodis.

Tjejen skrattade rakt ut och sa att hon fuskar, samtidigt som hon ännu en gång bekräftade att det sonen sa stämde. Det var tisdag. Denna information verkade tränga in långsamt på lillkillen som satt och såg fundersam ut. Under tiden han satt och processade informationen hann tjejen i fråga påbörja ett samtal med sin mamma i mobiltelefon. Hon pratade ganska högt iPhone-headsetet. Sonen såg om möjligt ÄNNU mer förvirrad ut och drog tjejen i armen igen för att få hennes uppmärksamhet.

– Vem pratar du med, frågade han nyfiket.

– Min mamma, svarade tjejen roat.

– Men, men, men, var är HON? fortsatte sonen.

Tjejen skrattade vid det här laget hysteriskt och drog ut ena hörluren ur örat och pekade på den.

– Hon är här inne, svarade hon.

Det uppstod ett ögonblicks tystnad. Man såg hur sonen högintensivt bearbetade informationen. Sen tog han till orda.

– Hur då? Hur får hon plats därinne, frågade han och tittade klurigt på tjejen som vid det här laget var tvungen att avsluta sitt samtal då hon omöjligt kunde formulera en hel mening mellan skrattattackerna. Då tog dottern till orda. Hon pekade och sa:

– Pappa, du har sagt att det bara är tokiga människor som pratar för sig själva. Är HON tokig?

Det var då tjejen sträckte fram påsen mot båda barnen. Jag nickade i tyst samförstånd. När de satt och moffsade sig varsin kola insåg jag att mina faktiskt är som kolan i påsen. För dom gör alltid dagen mindre seg, alldeles oavsett om det är tisdag eller lördag.

Sverige har inte varit i krig sedan 1814, då Norge tvingades in i en mindre lyckad union med oss. Sedan dess har Sverige haft 200 år av obruten fred, vilket är ett svårslaget världsrekord. Detta faktum kittlade min nyfikenhet att gräva lite i vilka länder som varit de mest krigiska i modern tid. Fråga var kort och gott: Vilka länder har världsrekord i krig med varandra? Kan det vara Nord- och Sydkorea? Nepp. Är det möjligen några afrikanska länder? Icke sa Nicke. England och Frankrike då? Ingalunda. Då måste det så klart vara Ryssland och nån forna Sovjetstat, tänkte jag desperat. Men de innehar bara en andraplats. Det lustiga var när det visade sig att dessa 10 krig utspelat sig mot – hör och häpna – Sverige.

Detta gjorde mig så klart förbryllad. Speciellt när det visar sig att den osmickrande förstaplatsen innehas av Danmark och Sverige. Hela 12 gånger har vi slaktat och lemlästat varandra sedan 1500-talet. Den allra underligaste händelsen utspelade sig

1566. Efter att ha röjt runt lite vid Ölands norra udde beger sig den gigantiska dansk-lybska flottan på 39 stora krigskepp mot Stockholm (som vid den tiden var helt obemannat då hela vår krigsmakt befann sig nere i Tyskland och Polen och röjde). På väg mot en promenadseger – och ett garanterat övertagande av den svenska kronan – beslutade danskarna att ta en liten avstickare till Visby för att begrava en befälhavare som fått huvudet avskjutet. Samt för att möjligen slentrianvåldta en smula och dricka lite öl.

På väg in mot Visby förankrar hela flottan, och timmar efter träffas de av århundradets storm. Stora delar av flottan (alla de 15 största skeppen) förliser. Sverige avgår med seger utan att ett enda skott avlossas. Detta får mig att fundera lite på varför konflikter uppstår. Oftast beror det ju på att man inte förstår varandra. Detta gör de ständiga krigen med danskarna mer begripliga.

Danskan är ju så obegripligt att danskarna själva med nöd och näppe förstår varandra. Jag tror att det främsta skälet är våra olikheter. För var är egentligen den största skillnaden mellan svenskar och danskar? Enkelt. Danskarna har trevliga grannar. Om än lite krigiska. Sverige dominerar verkligen prispallen i tävlingen ”Största skitstövlarna i modern tid”.

Nämnde jag vilka länder som kom på en tredjeplats? Sverige och Polen.

Igår när jag och mina två barn satt på bussen så råkade vi ut för något ganska märkligt. Vi upplevde nämligen hur en gäspning färdades ända från busschauffören genom hela bussen. Det började med att han gäspade ljudligt och sen gäspade personen som satt bredvid honom. På vägen bak till mig gäspade ett tiotal personer till innan jag själv gäspade både högt och ljudligt. Det gick inte att trycka tillbaks reflexen. Även båda mina barn gäspade. När jag vände mig om noterade jag att även två personer bakom mig gäspade. Sen tog bussen slut, men jag tror att denna obrutna gäspningskedja hade kunnat fortsätta i all evinnerlighet om möjligheten hade funnits.

Min frågvisa son reagerade på detta och frågade högljutt ”Pappa, varför gäspar man?”. Eftersom jag inte hade något vettigt svar på frågan var jag tvungen att gå hem och googla och slå lite i uppslagsböcker. Det visade sig att det inte finns något bra svar, men ett antal teorier. Den första är logisk, nämligen att om det är dåligt med syre i ett rum så påverkas alla i rummet lika. Man behöver mer syre, och därför gäspar man. Å andra sidan har denna teori motbevisats av att en professor tejpade igen munnen på folk och sprutade in rent syre i näsan på dem när de började sära på käkarna. Utfallet var att deltagarna kände sig piggare men i övrigt otillfredsställda.

Sen förekommer teorin om uttråkning, och att själva gäspningen skulle vara en social signal till tråkmånsen att han/hon är tråkig och omedelbart borde sluta med vad denna håller på med. Och till sist finns den evolutionära teorin, nämligen att vi gäspar för att visa tänderna och därmed signalerar vi att vi kan vara farliga även när vi är inaktiva. Jag har till exempel aldrig sett någon gäspa mitt under ett hundrameterslopp. Eller vid en målchans i en rafflande fotbollsmatch. Eller överhuvudtaget då vi är på helspänn.

Under tiden som jag skrivit denna text har jag gäspat tre gånger, och jag tror att även du har gäspat minst en gång, eller har lust att gäspa. Så frågan är om denna krönika var ovanligt tråkig, eller är det helt enkelt så att gäspningar är så smittsamma att det faktiskt räcker att vi läser om dem? Jag hoppas på det sistnämnda.

Sommaren har nästan passerat och jag har noterat mängder av nykära par som spatserat runt och hållit hand varhelst jag semestrat. Dejtingreklamen snurrar på i en ursinnig fart i våra reklamkanaler, och i höst ska TV3 lansera ytterligare ett nytt dejtingprogram. Dessutom har mina barn börjat fråga när jag ska träffa en ny tjej. Som singel blir ständigt påmind om sin ensamhet. Så jag tänkte ”varför inte använda min krönikespalt i Smålandsposten som kontaktannons”? Så jag gör det.

Var är du kvinna helt utan framtidsutsikter, krav eller drömmar? Du ska gärna vara lössläppt, inte ha pruttfobi och gilla missväxta, fumliga killar. Kort och gott är du en tjej som tar första bästa man som dyker upp. Jag kan vara den mannen.

Vem är jag då? Vissa skulle nog kalla mig för skadat gods. Jag är snart 37 år men brukar få höra att jag föddes gammal. Jag är en sarkastisk cyniker som tycker om att äta jordnötssmörsmörgåsar i regnet. Mina hobbies är enkla, jag gillar att åka hiss, dricka öl och spela Super Mario. I övrigt är jag ytterst oseriös. Detta betyder dock inte att jag har låga krav på dig om du är sugen på att kontakta mig. Jag har några drömpartners. Passar du in på vad jag söker?

Alternativ ett: en äldre – och då menar jag MYCKET äldre – dam. Ålder? 85 år och uppåt. Gärna med sommarhus i San Tropez, Cannes eller Valpolicella. Extra plus om du innehar en stor förmögenhet och ett allvarligt hjärtfel. Mina intressen? Snabba promenader i hård terräng, fettrika middagar med massor av alkohol samt vilda kärleksstunder. Har du barn? Då har vi en dealbreaker.

Alternativ två: en kvinna i 45-50-årsåldern med hemmaboende dotter i tjugoårsåldern. Jag är intresserad av familjeaktiviteter som simning, beachvolleyboll och nakenbad. Det gör inget om du tjänar bättre än jag, jag blir sällan avundsjuk.
Alternativ tre: en kvinna och LO-ekonom. Du ska ha bakåtslickat, vattenkammat hår och beige two-piece. Du förlustar dig på mig. Jag är ditt kollektivavtal.

Skämt åsido. Egentligen söker jag en ung, vacker, och välsvarvad kvinna. Kan även tänka mig en erfaren kvinna. Eller en mogen äldre dam skulle också gå bra. Eller i värsta fall även en kille. Eller en äldre herre. Faktum är att jag skulle kunna ta i princip vad som helst. Äsch, vet-du-vad? Har du puls? Maila mig! Redaktionen har min e-postadress. Svar till ”Mimaren”.